Ebba är verkligen en ängel skänkt från ovan. 4 mars kom till oss. Vi hade en tuff start med henne och innan hon kom till oss hade jag en tuff gravidetet. Att spy varje dag blev en slags rutin. Att jag gick upp 19kg under min gravidetet är faktiskt helt otroligt. Att jag hade problem med att göra "nummer 2" i 9 månader tar mer på krafterna en man anar kan jag lova och det bidrog till privata problem före och efter förlossningen. Jag var inte speciellt rädd inför förlossningen, utan såg det mest som en befrielse när det väl skulle bli dags. Dum som jag var, var jag sten säker på att jag skulle slippa gå tiden ut,eftersom att föda förtidigt är vanligt när man har EDS.(vävnads sjukdom). Istället gick jag över 6dagar...långa dagar. Men glad är jag att jag fick chansen att gå tiden ut iallafall. I magen trodde jag att det bodde en liten pojke. Mina nära o kära sa hela tiden att jag mådde som att jag väntade en pojke, även att jag hade en mage som var en typiskt pojkmage. Var till o med brukare på mitt jobb som sa att är det där inte en pojke du har i magen så blir jag väldigt förvånad. Tjii fick dom när de ut kommer en liten flicka. Utan att skämmas kan jag erkänna att jag blev 1% gladare att det blev en flicka. Eftersom jag och Martin i smyg önskade oss det. Och jag är kanske mer en flickmamna. Hade jag inte fått en flicka hade jag skaffat barn tills jag fått en flicka. Haha. Förlossningen gick snabbt och smärtfritt höll jag på att skriva. Smärtfritt var det då ju absolut inte, men snabbt och smidigt var det jag skulle skriva. För snabbt också. På slutet gick det alldeles så fort, att barnmorskan inte ens var där när huvudet ploppade ut. Eftersom jag inte fick hjälp att krysta rätt så sprack jag väääldigt mycket. Men att föda barn med bara lustgas som var mitt mål gjorde jag. En förlossningsberättelse här i bloggen kommer senare...Första tiden med Ebba var tuff. Jag hade ont och att få Ebba nöjd var omöjligt. Hon skrek utan att överdriva i princip 3veckor i sträck. vi började misstänka svår kolik. hon var bara nöjd när hon fick ligga vid bröstet. Vissa dagar låg hon där 8 timmar i sträck. Men vi försökte göra det bästa av situationen och försöka leva som vanligt. Vårar humör var ändå bra, för att bryta ihop var det ju inte läge för. Martin säger ofta att han är imponerad över mitt tålamod. Andra besöket hos barnmorskan hade ebba gått ner massor i vikt. Trots att jag ammar konstant. Vi kom fram till att det måste vara min mjölk som var dålig och bestämde då att jag fick börja med ersättning. och amma om jag ville, och jag "hobby ammade " i 3mån bara för att hon skulle få i sig dom vita antikropparna som är det ända som fattas i ersättningen. Kände mig lite ledsen att amningen inte fungerade men samtidigt lättad. Ebbs vart en helt annan bebis. Och jag kände mig fri. Ersättning har passat mitt liv så bra. Ebba har sen dess varit världens enklaste och nöjdaste bebis. Har alltid sovit bra på natten, vaknar Max en gång per natt. Och idag sover hon cirka 20-8 . Helt otrolig unge och är såååå tacksam och lycklig över det

Nu ska jag göra ett nytt försök att börja blogga. Jag heter Josefine,22år och mamma till Ebba som snart fyller 6 månader. I bloggen kommer jag skriva allt mellan himmel och jord. Men mest kommer jag nog skriva om Ebba och min familj.